Fejk, fejk, fejk.

Jag är så trött just nu på att allt ska vara så fejk.
Kissie och Amir tillexempel, dom ska ju som ni säkert inte
missat förstora(förstöra?) läpparna tillsammans nu. Kissies 4
gång. Deras försvar mot de som säger att det är fult
är att man är fattig om att man inte gör det.

Jag har länge velat ha större bröst, men jag har tänkt efter ordentligt.
Jag kunde inte ens somna igår för jag låg och tänkte på det här.
Men jag är skapad av celler, som är gjorda för att jag ska se ut såhär.
Något annat skulle se konstigt ut. Jag är gjord för att ha små bröst
och jag får lära mig leva med det.

Det är jättesnyggt med stora, plutiga läppar. Om dom är naturliga.
Det är jättesnyggt med stora bröst, om det är naturligt.
Det är jättesnyggt att vara smal, om det är naturligt.
Det är jättesnyggt att ha långt hår, om det är naturligt.
Ja ni förstår principen. Jag är så jääävla trött på fejk läppar,
silikonbröst, size zero och hårförlängning. Det känns så ute.

Snälla, snälla när kan de offentliga bli naturliga. Naturligt är vackert.
Det fejk jag accepterar är hårfärg. Så länge den är... ja naturlig såklart.
Platinablont hår går feeeet bort. För ingen har sånt hår. Det finns
ultrablonda. Men det ser inte ut så.

Jag klagar inte heller på smink, som är ett bra hjälpmedel att ta fram
de vackra dragen man har. (När ska vissa inse att smink inte ska användas
för att dölja utan för att föra fram?)

Som sagt, jag spyr på den ytliga värld som har blivit där allt handlar
om pengar och utseende. Jag tänker inte föda något barn om världen fortsätter såhär.

levande exempel, direkt från Sverige

så snälla. Gör mig en tjänst. Tänk efter en extra gång när du kollar dig
i spegeln nästa gång och tänk på hur du är skapad och att du är vacker
som du är. du är menad att se ut så.

yours truly,

Hanna

en arg Hanna

Sånt här gör mig så jävla arg. Det är inte acceptabelt!
http://vlt.se/nyheter/hallstasura/1.580915
Som Jonna sa, visst alla kan glömma. Men det är inte
mänskligt att glömma en boende på det viset..
Jag finner verkligen inga ord. Jag tror inte jag skulle
reagera lika hårt om jag inte pluggade inom detta ämne.

Det är en arbetsuppgift man har, och man glömmer fan inte
en människa på toaletten. Okej om jag glömmer en hamburgare
på stekbordet. Den blir bränd, man får börja om.. Men en människa,
med känslor. Hon var dement, sure. Skyll på det ni, men hon är
fortfarande en levande människa och sånt här får inte hända!
Vad tänker man med om man sätter en boende på toaletten, och
sedan går därifrån... Nej. Fyfan alltså!

10 sanningar om mig

  1. Jag känner mig fet, ful och misslyckad när jag har PMS, men vacker när jag har mens.
  2. Mamma säger att jag aldrig har haft ordentlig feber, ända sjukdomen jag drabbas av är vanlig hederlig förkylning eller halsfluss. Peppar Peppar.
  3. Jag tror att allt som händer har en eller flera meningar.
  4. Min största dröm är att lämna sverige och ha möjlighet att jobba över hela världen.
  5. Detta innebär att jag inte har några problem med att vara singel resten av livet.
  6. Jag är en riktigt nörd, och jag önskar jag var bra på matte så jag hade kunnat gå NV. Mitt favoritämne är rymden och jag blir även dum i huvudet när jag tänker på rymden.
  7. Jag tror aldrig att jag har varit kär på riktigt, bara haft en crush.
  8. Jag ser det som en sport att hitta en snygging, och kind of stalka den. Misstolka mig inte fel nu! Jag skulle aldrig stalka någon. Men det är roligt att ta reda på information om en helt främmande människa. Och dessutom är jag bra på det ;)
  9. Jag har gått igenom skolan utan några stora förhinder, bra scheman, inga läxor och helt okej lärare. Därför känns tvåan nu som ett bakslag med ett hemskt schema, 1000 läxor och... helt okej lärare.
  10. Jag kan texten till hur många låtar som hellst, kanske inte helt utantill. Men om jag lyssnar på låten kan jag säkert över 200 låtar om inte mer.

Det kanske var något som ni inte visste, annars får ni repetition.
Skriving den 10/10 och skriftlig inlämning på analys den 16/10 :)

yours truly,
Hanna

you can´t make it feel right

Jag kan inte förklara hur mycket jag älskar Kelly Clarksons
"already gone". Jag vet inte.. Jag har inget att relatera till eller så.
Men bara själv känslan, man känner hur det skulle kännas om
man kunde relatera till den. Invecklat.
Med andra ord: jag känner nånting som jag inte bör känna eftersom
jag inte varit med om nånting som har med låten att göra.

Jag har typ.. talförbud här hemma. Jag har insett att folk tycker
jag är ganska dryg för jag säger så onödiga saker och pratar
typ hela tiden när jag väl sätter igång. Både klassen och mamma
säger det. Så jag ska försöka tagga ner lite..
Får väl se hur det går, jag älskar att prata ;)

Nu ska jag läsa lite mer natur.. sen Idol. Höjdpunkten på
kvällarna.

yours truly,
Hanna


stress

Idag är det lördag, min medicinsk grundkursbok ligger i min väska.
Den ska läsas... Nämnde jag att det är lördag?
Jag ska även gå ut med Zeke och hjälpa till att ta ner studsmattan.
Och sist men inte minst, jobba.. Vilket iofs blir kul.

Jag är så himla stressad just nu, jag vet verkligen inte vad jag ska
göra. Jag skjuter upp saker för att jag är stressad. Vilket leder till
att jag blir ännu mer stressas. Läxor, städa rummet, träffa kompisar...
jag hinner inte med någonting. Och aldrig för har ordet stress varit
så mycket i min närhet. I skolan pratas om stress hela tiden.
" Ni får inte stressa, bara ni tar tag i det blir det bra"
säger dom, och delar ut sjuttioelva stenciler till...

Jag trodde aldrig detta skulle hända mig, jag är ambitiös och
klagar nästan aldrig. Jag har alltid klarat av skolan med bra betyg
och utan att jobba ihjäl mig. Nu känns det som att hur mycket jag
än kämpar kommer jag aldrig få mer än ett G.

Det är inte bara skolan som stressar, utan mitt socialliv. Jag mår så
dåligt inombords för jag aldrig hinner träffa mina kompisar..
Jag är stressad över att hitta en kille, nästan alla mina kompisar
är tillsammans med någon. Men hur ska jag hinna med någonting?

Det ända positiva med denna jävla stress är att jag kommer mamma närmare.

Nu är jag nyfiken, hur gör ni för att hantera er stress?

yours truly,

Hanna

nätmobbing

Vad tycker jag om nätmobbing?
Jag tycker att det är "okej", sålänge man vågar stå för vem man är.
Att uttrycka sina åsikter är alltid okej, men när man går mot en person,
ett personangrepp och är anonym. Då vettefan om det är okej.

Jag är en ganska känslig person, som tar åt mig av även anonyma kommentarer
och varför jag skriver detta är för att jag fick en igår. Tänker inte
skriva när, var eller hur. Bara att jag fick en, och det sårar mig faktiskt.

Jag är inte lika tuff som Kissie, Dessie, Paow, Kenza osv.
Jag är medveten om att man utsätter sig för en stor risk när man bloggar,
men jag har liksom aldrig tänkt att det ska hända mig.
Vem ska hata mig? Dom som känner mig som läser min blogg skulle
aldrig säga något dumt. Dom som läser min blogg och inte känner mig
har ingenting att hata mig för.

Jag är snällheten själv.

Så nu vet du, du anonyma som kommenterade. Jag tog åt mig. Bra va?
För det var väl ditt mål.

yours truly,
Hanna

(A)

Tillåt mig att skratta?
Även fast det är väldigt taskigt...
Men jag måste bara få skriva någonstans att du har blivit väldigt ful.
Hahaha vad taskig jag känner mig. Men det känns lite snopet att en
sån snygging kan ha förvandlats nått sånt. Jag vet ju att du har potential.
Kanske dags att ta upp träningen igen och bry dig lite mer,
även fast du har skaffat dig fast sällskap.

Vad tycker ni om att man sunkar ner sig när man blir tillsammans med någon?

Personligen tycker jag att man inte ska göra det, visst, man kan gå upp några
trivselkilon när man blir tillsammans med någon. ( Myskvällarna med film&chips
hör ju liksom till) Men jag tycker ändå att man ska vara mån om sitt utseende,
vare sig man är i ett förhållande eller inte. Man möter fortfarande människor och
man vill väl göra ett gott intryck?

samtidigt känns det nog väldigt skönt för alla, inklusive mig, som har varit
förtjusta i dig, att se att du har utvecklats till ett.. inte så mycket snyggare du.
Man känner liksom ingen förlust, förstår ni hur jag menar?

yours truly,

Hanna

it´s always gonna come back to this

I've walked around broken,
emotionally frozen
Getting on, getting on

How do you love someone?
Without getting hurt
How do you love someone?
Without crawling in the dirt
So far in my life,
Clouds have blocked the sun
How do you love, how do you love someone?
How do you love, how do you love someone?


perfekt beskrivning på vad jag känner just nu,
men på ett sätt. Det är svårt att förklara, jag har aldrig mått bättre.
Aldrig fått så många kommentarer att det strålar om mig,
att jag har blivit snyggare, att jag har fått bättre självförtroende..

Men ändå, den här tomheten... Men jag tänker inte stressa på
kärleken. Jag har gjort det förrut. och det slutar aldrig bra,
iallafall nästan aldrig.

Nu ska jag gå och sova, och inte tänka mer på detta.

yours truly,

Hanna


boys boys boys

Självklart är puddingen jag spanat in inget att ha, och jag
och Liza har diskuterat oss fram till att killar fan bara är skit.

Ja, det är klart att jag saknar närheten av en kille, som älskar
mig och det är klart att det skulle vara underbart att hitta den killen.
Men han finns ju fan inte. Inte här i Västerås iallafall.
Är det verkligen så att man ska behöva flytta för att hitta sin the one?

Och sen kom jag på en tanke.. Har vi bara en the one?
Vem fan har tänkt till det så? Ska vi leta ihjäl oss efter the one om han
bor på andra sidan jordklotet. Tänk om min the one bor i Afghanistan
och just nu blir är ute i krig och går på en mina inom tio minuter.
Då har jag ingen the one? Då kommer jag leva själv resten av livet?

Eller som dom säger i sommaren med göran:
Man måste nöja sig med 85 %, för det går inte att hitta någon som
känns 100% rätt.

Dessutom, om det finns flera the one för en människa. Då kan det inte heta
the one.. och det kan inte heta mr.perfect. För Mr.Perfect är bara en människa..

Jag har härmed bestämt mig för att sluta söka efter the one, han kommer
till mig om han finns.

Tills dess vet ni vart ni finner mig
yours truly,
Hanna


superstar *

I dont know what it is
That makes me feel like this
I dont know who you are
But you must be some kind of superstar
Cause you got all eyes on you
No matter where you are
You just make me wanna play


godnatt!

Klockan är 02.30. Jag borde sova.
Istället sitter jag här med en filt runt mig och fryser arslet av mig,
samtidigt som jag har en väldigt givande konversation med Filip.

Ömsom seriöst, ömsom oseriöst.

Har ni tänkt på en sak? Det är alltid skönare att prata om killar, med killar.
Dom har en förmåga att alltid hitta synsätt man inte hittar med sina tjejkompisar.
Dom är alltid ärliga, och säger aldrig någonting för att göra en glad.
Självklart finns det tjejkompisar som är likadana, men tjejer lyckas alltid att krångla
till saker och hitta på bortförklaringar till allt.

He is just not that into you... Jag måste ta och kolla på den filmen.
Jag tror att det är ett perfekt exempel på det jag försöker förklara.

Men nu är det dags att sova, det är ju en dag imorgon också.
Då vi ska fira Connies sweet sixteen.

yours truly,
Hanna

what can I say,

what can I do, this is who I am...



AAAAAAAARGHHHHHHHHHH
jag vill bara hoppa från tredje våningen.

it´s getting hot in here




SJUUUUUUUKT SNYGG OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV.
Alex Pettyfer som spelar Freddie i Wild Child.

Min kudde kommer vara blöt av dreggel när jag vaknar imorgon,
hahah nu ska jag iallafall sova. Ska till skolan lite tidigare för
att äta lunch med Liza :)

yours truly,

Hanna

to many questions

Vad fan gör jag uppe nu? Är en fråga som snurrar runt i mitt huvud.
Jag borde sova, för minst en timme sen. Men här sitter jag, och gör
absolut ingenting vettigt.


Varför i hela fridens namn? Varför utsätter jag mig för detta igen?
Ibland hatar jag mig själv, verkligen. På riktigt.
Jag måste lida av någonting, typ självdestruktivt beteende eller
vad det heter. Ibland undrar jag om jag njuter av smärta?
Varför gillar jag jakten, när jag ändå inte får någon fångst...
Vissa saker går nog aldrig att ändra på. Detta är nog en sån sak.





yours truly,

Hanna

I´m not stronger then yesterday

september. sep-tem-ber... höst?
Nej, jag vill inte se det som höst. Inte än,
sensommar mina vänner, sensommar.

Denna höst och vinter ser jag inte alls fram emot,
det jag kanske har att se fram emot är stockholm med
U,U,M & kanske F.. Annars, inget. Nada. Inte ens julafton.
Jag är redan helt jävla slut, som jag har sagt förrut och jag
har verkligen inte lust med någonting, inte någonting alls.
Jag kommer gå till skolan, göra läxor, jogga, jobba, äta & sova,
gå till skolan, göra läxor, jogga, jobba, äta & sova, gå till skolan, göra läxor
osv. osv. osv. Roligt va? KULLIV.SE

Nej, HANNA RYCK UPP DIG FÖR FAN!
Jag får panik, jag ska inte vara såhär. Jag är en glad tjej
med livsglädje. Jag ska inte sitta och deppa och bara se mörker.
Men även dom starkaste måste få falla ibland?
Just nu känns det bara som att jag har gått in i en vägg.
(ha-ha-ha, där fick jag till det. bokstavligt talat så känns det ju så ;))

MEN FAN ALLTSÅ, 8 MÅNADER KVAR. SEN KOMMER LJUSET!
jag kommer klara detta, det kommer snart bli bra..
det löser sig, sa han som sket i poolen...

yours truly,
Hanna

...

Okej. Jag är deppig. Och det tas ut på mina inlägg. Jag är ledsen för
det men jag måste dela med mig någonstans.

Jag känner en sån enorm känsla inom mig, en saknad jag aldrig har
kännt förut. Det är knappt kul att gå till skolan när man vet att du inte kommer vara
där. Det låter som att jag är här i Anna, det är jag inte. Men hon var
min absoluta favoritlärare och jag kände mig så duktig i hennes ögon.
Hon såg mig. Jag saknar henne så otroligt mycket. Hennes:
"och då äre ju så att..."
"det är viktigt"
"och eeeh"

I bussen höll jag på att börja gråta.
Varför jag tänker så mycket på det här är för att vi egentligen skulle
ha henne i internationella relationer som sagt. Men idag ringde
vi henne. Och hon visste inte ens att hon skulle ha oss..
Så det blir nog troligen inte så. Och det är så jävla sorgligt.

Jag mår överhuvudtaget inget bra just nu för det har blivit
en sån kickstart i skolan och jag har inget att se framemot.
Min blogg kanske komma fortsätta se ut såhär ett tag framöver,
och som sagt ursäktar jag mig för det..
Men det är min blogg och mitt liv. Och här skriver jag allt som händer
i mitt liv. Och nu är det inte positivt, då blir inte bloggen positiv. Logiskt.

en positiv sak kan vi klämma in, det är att Ola verkar vara helt okej
lärare i naturkunskap. Hoppet finns...

yours truly,
Hanna

I HATE MY LIFE SOMETIMES

Ibland hatar jag skolan regler.
Mathias ska till thailand om typ. två veckor.
Och nu har dom fått en gratis resa. Kan jag följa med?
SVAR: NEJ!!!! För den där jävla skolan låter en inte
ta ledigt eftersom vi har så många andra lov.

Jävla helvetes skit fitta ursäkta att jag svär men det är precis
vad jag behöver och jag kan inte... jag får panik.
En hel jävla höst, en hel jävla vinter, och en hel jävla vår
tills det finns en liten chans att jag får se något annat än
cykelbanorna på skälby.

Jag blir deprimerad!!!!

Dessutom har dom flyttat internationella relationer så att vi
har den imorgon. vår enda dag vi slutar tidigt. Nej då ska man
gå till kvart i fem. Hoppas för guds skull att det är Anna vi har.
Käre gode gud, vad har jag gjort för ont?

yours truly,
Hanna

<3



Let´s grow old together, and die at the same time
jag älskar dig, bästa vän <3

I need to take a holiday

Sista dagen på sommarlovet och jag jobbar.
Känner ni att jag är deprimerad, hallå?! Känner ni? KÄNNER NI?!
Nej, men det är fan inte roligt alltså. Hade ju gärna velat hitta
på något med mina vänner sista dagen. Men jag jobbar ju hela
kvällen så det är skit desamma...

Dessutom ska Mathias åka 2 veckor till thailand, om två veckor ;)
Ännu mer deprimerande. Jag kan inte åka någonstans.
Jag sparar mina pengar, mamma och stefan har köpt båt
och ska bygga altan, hos pappa måste vi skaffa hundvakt.
Så jag blir väl hemma i det här JÄVLA TRÅKIGA SVERIGE hela
vintern i år igen. Detta är faktiskt en jobbig känsla.

Nu vart jag... nu orkar jag inte skriva mer.

yours truly,
Hanna

bäckby i mitt hjärta





9ca, minnen för livet! <3

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0