Självklart är puddingen jag spanat in inget att ha, och jag
och Liza har diskuterat oss fram till att killar fan bara är skit.

Ja, det är klart att jag saknar närheten av en kille, som älskar
mig och det är klart att det skulle vara underbart att hitta den killen.
Men han finns ju fan inte. Inte här i Västerås iallafall.
Är det verkligen så att man ska behöva flytta för att hitta sin the one?

Och sen kom jag på en tanke.. Har vi bara en the one?
Vem fan har tänkt till det så? Ska vi leta ihjäl oss efter the one om han
bor på andra sidan jordklotet. Tänk om min the one bor i Afghanistan
och just nu blir är ute i krig och går på en mina inom tio minuter.
Då har jag ingen the one? Då kommer jag leva själv resten av livet?

Eller som dom säger i sommaren med göran:
Man måste nöja sig med 85 %, för det går inte att hitta någon som
känns 100% rätt.

Dessutom, om det finns flera the one för en människa. Då kan det inte heta
the one.. och det kan inte heta mr.perfect. För Mr.Perfect är bara en människa..

Jag har härmed bestämt mig för att sluta söka efter the one, han kommer
till mig om han finns.

Tills dess vet ni vart ni finner mig
yours truly,
Hanna