Okej. Jag är deppig. Och det tas ut på mina inlägg. Jag är ledsen för
det men jag måste dela med mig någonstans.

Jag känner en sån enorm känsla inom mig, en saknad jag aldrig har
kännt förut. Det är knappt kul att gå till skolan när man vet att du inte kommer vara
där. Det låter som att jag är här i Anna, det är jag inte. Men hon var
min absoluta favoritlärare och jag kände mig så duktig i hennes ögon.
Hon såg mig. Jag saknar henne så otroligt mycket. Hennes:
"och då äre ju så att..."
"det är viktigt"
"och eeeh"

I bussen höll jag på att börja gråta.
Varför jag tänker så mycket på det här är för att vi egentligen skulle
ha henne i internationella relationer som sagt. Men idag ringde
vi henne. Och hon visste inte ens att hon skulle ha oss..
Så det blir nog troligen inte så. Och det är så jävla sorgligt.

Jag mår överhuvudtaget inget bra just nu för det har blivit
en sån kickstart i skolan och jag har inget att se framemot.
Min blogg kanske komma fortsätta se ut såhär ett tag framöver,
och som sagt ursäktar jag mig för det..
Men det är min blogg och mitt liv. Och här skriver jag allt som händer
i mitt liv. Och nu är det inte positivt, då blir inte bloggen positiv. Logiskt.

en positiv sak kan vi klämma in, det är att Ola verkar vara helt okej
lärare i naturkunskap. Hoppet finns...

yours truly,
Hanna