hallå där, jag glömde ju berätta om mitt och marias lilla äventyr.
hehe... vi skulle ta oss till borlänge men Ulrikas bil vägrade att starta.
Grannarna vägrade att vara hemma, och där stog vi. I -25 graders kyla
och huttrade och väntade på att det skulle ordna sig.
(Ibland är jag glad att jag inte blir stressad i såna situationer)

Tillslut fick vi gå in, och helt enkelt missa tåget. Vad skulle vi göra?
Mamma fick föra över pengar och vi fick ta ett senare tåg.
När vi väl satt på det tåget kom nästa panik,
det gick inte att betala med mitt kort. Men den sura konduktören
måste ändå haft en bra dag, för han lät oss åka med vår gamla biljett.
Vad skulle dom göra? Kasta av två söta små flickor mitt ute i ingenstans
i -25? Han hade nog ett gott hjärta ändå.

På västerås tåget från Sala var konduktören en skojig prick som såg
lite tveksam ut när jag berättade historien och jag satt väl såhär:
- alltså.. hm.. hm. de.. det funkade på.. på det där.. andra tåget.
och han gav mig den där blicken och hjärtat höll på att hoppa ur mig.
- Nejmen det är klart att det går bra, Ha en trevlig kväll.

Då, just den stunden älskar man människor. Som kan vara så snälla
och otroligt hjälpsamma. Så hem kom jag.

Nu är det dags för skola, något säger mig att det inte kommer kännas bra.
yours truly,
Hanna