en något piggare Hanna har bestämt sig för att
ta sig till praktiken till fots. Alltså bör jag gå nu
eftersom det tar en halvtimme ungefär.

Igår var katastrof, jag kände verkligen inte igen mig
själv, jag grät, skrattade, halvsov om vart annat och
det var fan inte kul alls. Jag gråter typ aldrig om jag
inte kollar på film, men igår var det filmen som utlöste
allt, det började med att jag grät där, sen bara fortsatte
det, inte så att det rann hela tiden, men det kom då och då
tills jag somnade, helt utmattad.

När jag kommer hem i eftermiddag, slutar tidigt Hallelujah
så ska jag sova, för inatt gör det inget om jag inte sover.
Härligt härligt härligt härligt.

Nu måste jag ta mig mot nya mål,
hejdå!