Det finns en sak jag älskar, och det är att få sova ut på morgonen.
Att vakna upp under ett varmt täcker och känna: Jag behöver inte gå upp!
Kolla på klockan och se att hon är 8, och somna om.
Det finns ingen bättre känsla än att vakna, och inse att man har flera
ljuvliga timmar kvar att sova.

Det konstiga är att jag är den personen som alltid har varit uppe
tidigt, i alla tider. Jag har alltid varit den som fått vänta mina vänner
för att dom ska vakna. Nu sover jag lika länge som dom, om
inte längre. Så det kan bli.

Nu ska jag iallafall duscha och göra mig i ordning för skolan väntar,
ska dit en timme tidigare för jag och Camilla ska plugga (prata),
har en stark känsla att vi ska börja med konjugatregler eller
vad fan det heter, så den här lektionen kommer hållas på arabiska.
Men jag tror iallafall att jag kommer klara kursen med ett G.
Jag hoppas verkligen det!