Fan va underligt.
För en vecka sen var allt bara svart typ.
Men nu kan jag faktiskt se glädje trots det svåra.
Som att vår klass faktiskt är riktigt fucked up,
och som att vi har läxor tills vi drunknar.

Jag började tillochmed skratta i bussen, och det brukar
jag klara av att inte göra. Det var en kille som slog i huvudet.
Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det, hahah.

Nu ska jag ta tag i medicinen först och främst, sen har jag
371 mattetal att räkna... eller något i närheten.