Det jag sysslar med just nu är bara för mig.
Jag kör över dig, och jag hoppas verkligen att det gör ont.
Inte för att jag önskar dig det på det viset, utan att det
känns skönt och bra för mig att tro att du mår dåligt.

"surt, sa räven om rönnbären"
Det man inte kan få, låtsas man att man inte vill ha.
Jag vill träffa den som myntade det uttrycket och ge
personen en stor jävla kram. Det är något av det
bästa jag har hört. För så är det, och om man tror, blir det sant.

Annars, annars fattar jag faktiskt inte så mycket varför
du gjorde det här idag. När jag äntligen accepterat detta
och skiter i det fullständigt. Detta har hänt, så är det, och
jag minns de bra stunderna med glädje. Men jag har
lagt det bakom mig nu.
(tydligen inte, eftersom jag skriver om det... men
jag har börjat jobba med att lägga det bakom mig nu)

Livet är värt att levas, och jag tänker inte leva det såhär.