Jag blir så arg på mig själv!
Varför vill jag bara göra saker som kostar pengar för mig
som jag knappt får nått tillbaka på?

Au-pair kostar pengar, visst får jag lite lön under tiden
där och så men inte som ett riktigt jobb.

Volontär, får jag bara betala och inte få pengar.
Jag skiter i om jag får pengar eller inte för volontärarbeta
kan jag verkligen tänka mig göra, frågan är bara hur jag ska
ha råd. Har hittat en sak i Zambia som jag verkligen verkligen
vill göra. Jobba på ett center där dom tar hand om föräldralösa
lejon osv. Skulle ju vara så jäkla kul.

Eller vara engelskalärare i Kina, har man VG i engelska från gymnasiet
är man godkänd att vara det. Då tjänar man även lite pengar.

Usch jag mår dåligt av alla dom här framtidstankarna,
får riktig panik. Vet att man ska leva i nuet, men tiden
går så himla fort nu för tiden så det känns ju skönt
om man har en liten aning vad man ska göra när man
man har sjungt om studentens lyckliga dagar.

HURSOMHELST känns det som en stor trygghet att bo i Sverige,
att om det skiter sig kan man komma hem till det här säkra landet
och HURSOMHELST så kommer jag alltid ha en USK- utbildning.
Även om min dröm är att INTE vara USK när jag är 40 har
jag det som en trygg grund att ramla ner på, om saker inte blir som jag vill.