Maten avklarad. Ni ska höra kacklet i köket.
Samtalsnivån ligger högre än i ett klassrum och
man får räcka upp handen för att få ordet.
Men det är sån himla tjusning alltså.

Ni som känner mig borde verkligen träffa min släkt,
då skulle ni förstå mig. Vad jag får allt ifrån för att
min släkt är så himla härlig. Vår humor är... sjuk?

Jag vet att både mamma, mormor, morfar och Åse kommer
läsa detta. Så här får ni en hälsning från mig, när jag sitter
här uppe och ni sitter där nere. ( ni funderade väl på vart jag
försvann ;)?) Jag är så glad att ni finns i mitt liv.
Ni är bäst och ni är verkligen klippor allihopa. Jag älskar er!

Snart är det fika, hur ska det gå? Man har ju två magar som tur är.
En för mat, och en för godsaker.

yours truly,
Hanna