what a day...

När man vill se en person ser man den antingen ingenting alls, eller hela tiden.
Dessutom höll jag på att få en dörr i ansiktet, ungefär som när jag precis
höll på att bli påkörd av en cykel igår. Det går bra för mig nu? Nej.

OCH HUR JÄVLA STOR ÄR ODDSEN. Damp. Men lite kul vare ju..
Att du, just du ska komma in i det, just det klassrummet. Ödets ironi.

Nej, nu ska jag umgås med Carro. Är här för att jag är utelåst hela tiden,
hehe.

yours truly,
Hanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0