jag är inte ett dugg trött. det här bådar inte gott.
mitt dygn har nog nu blivit omvänt, mot min vilja.
what to do, jag är inte trött, då kan jag inte sova.
Lätt matematik det där.

Idag har jag kollat på tv rörande tvprogram.
Det första hette välkommen hem- en sång för hemlösa
och handlade, helt otippat, om hemlösa i sthlm och
EMDs projekt att hjälpa dom.

Mycket rörande, man fick blandannat höra en mans
livshistoria. Han hade blivit misshandlad av sin pappa,
rymde hemmifrån när han var 9 och bodde i ett fläktrum.
När han var tio tog han amfetamin och han blev våldtagen
av en pedofil. Fyfan alltså. Då får man nya perspektiv kan jag säga.

Det andra handlade om anhöriga till alzheimer sjuka,
det var inte rörande på det sättet, utan att deras kärlek till
personen bakom sjukdomen fortfarande var lika stark.
och att ha en anhörig som är dement måste vara något
av det svåraste, för man är ju i princip levande död.

nu ska jag, för typ sjuttioelfte gången sluta grubbla.
Jag måste öva på detta 1000 ggr om dagen.

yours truly,
Hanna